2014-08-20

strålande vit med dimmig blick




Det var då. Alldeles nyss.
 
Så fjärran men ändå som nu. Förunderligt att få finnas i en verklighet så rik på nyanser.
 Att ena stunden vara fuktig av värme för att i nästa vara blöt av ett regn.
 
Om blomman var utslagen i all sin prakt utan stopp, skulle du ändå alltid beundra dess skönhet? Vårda den lika ömt och med samma förhoppningar? 
 
Om solens strålar aldrig gömdes bakom dimmiga moln, skulle du ändå fyllas av lycka när de smekte din längtande kind?
 
Om du aldrig lyfte blicken och sökte fjärran mål, skulle du ändå trivas hos mig all din tid?
Eller skulle du sakta vissna  och bli ett med marken där vi står?
 
Om.
 
 
 

2014-08-19

Frederic Lucano | när dova toner binder samman och förenar

 
 
Detta är ett inlägg som inte kräver så mycket ord. Det är ren och skär inspiration så innerlig att jag började fjälla på ryggen när jag mailade Frederic Lucano och frågade om jag fick visa bilderna på bloggen. Kanhända beror fjällandet på ryggen  kanske på att jag råkade fastna på mage lite för länge en eftermiddag på Mallorca. Men ändå. Ni fattar.
 
 


Länge sedan ett grönt element och en rosa box fick mig att bli så exalterad.
Eller har jag blivit det innan!?



Så genialiskt och enkelt sätt att skapa ett uns av exklusivitet och en rogivande helhetskänsla. Använd samma färg på såväl möbler som vägg och element.



 
 
 
 
 
 
 

2014-08-15

Cosmos atrosanguineus



Finaste fina chokladblomman trivs bäst i halvskugga-sol och kvällssol får blomman dofta som mest.



I år tänkte jag att jag minsann ska övervintra mina skatter. De knölar som bildas under jorden ska visst kunna förvaras på samma sätt som man gör med dahlior. Läs mer här >


Har du något eget beprövat tips  som kan öka mina chanser att lyckas?
Va glad jag blir om du vill dela det med mig.


2014-08-14

Grabbarna Grus och turkost vatten

 
 
Hemma. Tillbaka i en relativt vanlig vardag. Varje gång när vi flyger i väg för att semestra i värmen så är det som om vi trycker på någon slags knapp som pausar livet här hemma och liksom svischar över oss till en slags parallell värld. Eller nja, typ så i alla fall. Fast när man kollar på salladen i landet så har den verkligen inte varit försatt i något pausläge minsann. Den har förvandlats till en galen salladsbuske. Jag höll på att skratta ihjäl mig.
 
I år hade jag släppt rodret helt och lät som sagt övriga familjen ta hand om utlandsveckan. Storasyster tog snabbt kommandot och vips så bokades Mallorca och Palma Nova/Magaluf. Det var en upplevelse på många sätt. Vattnet var turkost och sanden ljus och fin på samtliga tre stränderna i området. Magalufstranden var finast tyckte vi men det var också såklart den minst lugna stranden. Jag har aldrig känt mig så präktig och gammal som just där bland alla hårt festande och för all del väldigt glada skandinaviska ungdomarna. Jösses.
 
Jag och mannen kommer inte att åka tillbaka just dit även om Mallorca och till exempel Cala Millor med all säkerhet kommer att besökas med regelbundenhet. Men våra två små fina tonårstjejer som för all del skruvade obekvämt på sig emellanåt när de blev busvisslade på eller råkade höra hur grabbarna snackade, säger båda med ett illa dolt leende lekandes i mungipan att de minsann kommer att åka tillbaka.
 
Motvilligt måste jag erkänna att jag nog lite kan förstå tjusningen i alla fall delvis. Musiken som strömmade ner från Grabbarna Grus Beach club  fick även mig att bli lite partysugen. Men bara lite lagom. Jag hoppas och tror att vårt besök gav våra tjejer en tydlig bild av vad som kan väntas på en partyort vid Medelhavet och att de med vår omsorg kommer att möta den med glädje och klokhet. Och att de använder solskydd och dricker mycket vatten ;)
 
 
 

2014-08-03

Strömma Farmlodge | ljuvligt snyggt, svettigt och lite läskigt



 
Att efter en av sommarens allra hetaste dagar landa på ett lantligt beläget  B&B utanför Varberg upplevdes både bra och mindre bra. Mindre bra var just denna dag frånvaron av någon som helst möjlighet till svalka och cirkulation av den dallrande heta sommarluften. Tjejerna himlade på ögonen åt alla de naturligt närvarande flugorna och för mig och mannan blev det extremt uppenbart att vi varit alldeles för lite på landet med våra barn genom åren. Flugor. Liksom.
 
Fast jag håller med om att det verkligen var varmt och att jag sällan upplevt mer stillastående luft. Några snygga fläktar hade verkligen gjort vår vistelse än mer fin. För fin var vistelsen.
 
 

  
Jag visste ju att det var fint på Strömma Farmlodge. Fast det var inte utan att det anades ett litet tveksamt sus i magen när vi parkerade utanför det vi med uteslutningsmetoden identifierade som huvudhuset. För huset var i ärlighetens namn ganska fult. Eller nä faktiskt så var det jättefult faktiskt. Men man ska inte döma boken efter dess omslag och väl innanför dörrarna så landade vi in i en snyggvärld och jag nickade innombords och tänkte att minsann så visade Kristin sanningen på sin blogg. En samling bilder hos Krickelin ledde mig nämligen hit till detta B&B. Bloggvärlden är verkligen en klart lysande ledstjärna och inspirationskälla.
 
 

 
Jag säger bara det. Trappan, trappan trappan. Så fin. Jag ville omedelbart kasta mig hem och klicka hem tapetprover och skapa min egen ”stairway to heaven” i vårt hus. Så himla fin och tanken lever ännu  kvar nånstans i mitt  projekt- och idésus här i mitt bakhuvud. Kanske blir det ett höstprojekt. Vem vet.
 
 

 
Vi hade bokat två av de fem rummen som Strömma Farmlodge har att hyra. Våra rum hette Junis och Signhild och låg bredvid varann och våra huvudkuddar skiljdes åt av en tunn men vacker vägg. Att öppna dörren till Signhild var som att kliva in i ett ljusterapirum. Fantastiskt ljust och galet vackert i sin enkelhet.
 
“ Signhild, hon nöjde sig med det enkla. Hon var naturnära och gjorde fantastiskt goda släta bullar i sitt stenhus på Gotland. Oj vad jag önskar att jag fick känna henne när jag var vuxen! Nu lever jag på minnen från det där huset jag aldrig glömmer. Här har vi det mer minimalistiskt, härliga original träväggar som är vitmålade. Lite danskt, lite enkelt, lite natur, precis som Singan! Eftermiddags- och kvällssol!

Mannen och jag  fick rummet med det vackraste namnet. Junis. Så fint det står om de olika rummen på hemsidan. Sådant fångar mig och sår en förväntan hos mig inför ett besök.

“ Junis, min mammas farmor. Jag minns fortfarande doften i hennes hem! En riktig bondfru som inte var rädd för att ta i. Småkakor och rollokolor, det är Junis det! Rummet är maskulint och stiligt. Passar perfekt till en bestman! Men också till Dig med lite stil och känsla. Härlig kvällssol kan Du uppleva här!


 
 
Ovanför finaste trappan fanns finaste lilla hallen. Finaste lilla soffan och en taklampa som jag för några år sedan (och i en annan miljö) inte skulle blivit så här varm i hjärtat av. Då hade jag tyckt att den var asful. Nu kunde jag inte se mig mätt. Hur fin som helst i dagens ögon.
 



Utanför ett för oss alla tillgängligt kök, fanns det enkla rara och fullständigt perfekta små matplatser. Ett alldeles genialiskt ihopaplock av allt från kort med citat till bord och stol. In i minsta detalj perfekt om du frågar mig. En större matsal fanns också och den var fin den. Men närmast köket var det så fint att jag liksom blir lite vimsig av sköna känslor när jag tassade om kring där.
 
 

 
 
När vi tillsammans summerade vår vistelse familjen och jag, så var det helt olika saker som tog överhand för var och en. Det faktum att det var gott om flugor och helt otroligt frånvarande luftcirkulation (jo det var så jädrans varmt att det inte gick att sova tyvärr) stannade just då direkt efter tydligt kvar i mina barn. Dessutom tyckte dom att huset och dess omgivning var lite läskigt och de hade legat nära varann och svettats under natten.
 
“ Men det vaaar jättesnyggt mamma. Verkligen. Bara lite väl varmt.
Och ganska läskigt. Men jättefiiiint! ”

Jag vet att de tyckte det. På riktigt. Men jag hade önskat att de blivit mer förtrollade av platsen och lika sugna på att smyga runt och fota och njuta av de gamla lite trasiga gamla vackra husen runt i kring. Jag hade velat lyssna mer till den porlande ån nere vid kvarnen. Jag hade velat bli mer frusen och kanske lite knottbiten och fuktig under fötterna av daggen som landade i gräset tillsammans med mörkret. Men det får bli en annan gång. För tillbaka, det åker jag.
 
Men ännu ligger två veckor av gemensam semester framför oss. Dessa är redan planlagda. Medelhav och andra slags ord och melodier väntar oss inom kort. Alltså kommer bloggen fortsätta på semestersparlåga ännu ett litet tag.
 

 
 
 foto | tina@sundling.info

 

2014-07-20

blygsam och ödmjuk



 stark och fantastisk
 
 
Semesterns första vecka har burit med sig en fullvärdig bukett av känslor, varma mjuka, bottenlöst tråkiga, sprängande spänning och innerlig kämpaglöd. Det har varit feberheta pannor och fuktiga sportkläder, tårar av stolthet och tårar av besvikelse. Vi har blandat höga glada hejarop med milda och tröstande kramar, skratt och trötta leenden och fuktiga händer.
 
Vissa saker blev inte som vi ville, vissa saker precis som vi trodde, en del till och med bättre. Vi har mött avslut av lite olika karaktär och välkomnar en spännande start på en annan slags framtid.
 
Dessutom har vi fortfarande fyra semesterveckor framför oss. Vissa planerade och vissa fria att göra vad som helst med. Jag hoppas finna tillfällen att åka tillbaka till platsen där denna bild togs och fånga fler bilder på människor jag håller nära hjärtat. Tillexempel.
 
 
 
foto: tina Sundling | pepparochvanilj.se
 

2014-07-12

men det är så mycket mer än bara fotboll som spelar roll tror jag


 
VM-final i morgon. Jo men visst så är det ju. Fast det känns lite mindre spännande och angeläget i år på något sätt  tycker jag. Men jag ska ju kolla naturligtvis, del av fotbollsfamilj som jag är. Men med eller utan VM det är ändå mycket fotboll i huvudet  dagar som denna hemma hos Sundlings. Vare sig man vill eller inte.
 
Här hemma taggas det nämligen. Packas och laddas med hög musik. Stämningen är nästan på snudd till lite elektrisk emellanåt och det var länge sedan systrarna pratade så mycket med varann. Jag backar undan lite och låter dom vara så där stora som alldeles nyss kändes så avlägset. Jag ler i smyg.
 
Vi har en Gothiacup-vecka framför oss hela familjen. Tjejerna klär sig i blåsvarta matchställ och fajtas på plan. I olika lag så klart och ger mig och mannen en hel radda tider att passa och transporter att genomföra. Det blir på minuten vissa matcher att vi hinner förflytta oss, men det ska bli kul. Vi ska dock inte sova på luftmadrass i ett klassrum utan vi checkar in här några nätter. Hoppas vi hinner vara en liten stund på hotellet. Bara mannen och jag.



2014-07-08

DIY tips | bygg sängunderrede av sj-pallar


foto: Tina Sundling | pepparochvanilj.se
 
I ett av tonårsrummen hemma finns detta hemmasnickrade sängunderrede. Ett i mitt tycke väldigt bra sätt att använda gamla sj-pallar, eller lastpallar som en del kallar dem. Jag har ju även en bänk i vardagsrummet där det är just sj-pallar jag använt mig av. Se här och här  )
 
Det lite ruffa uttrycket kan tyckas passa extra bra i ett tonårsrum då det harmonierar med den ack så väl igenkända kaosstämningen som allt som oftast kännetecknar rummet. Klädhögarna som kommer och går (och kommer snabbt igen) överkastet som tycks vara rummets onödigaste pryl och drivor av tofsar och tomma vattenglas... 
 
 
foto: Tina Sundling | pepparochvanilj.se

 
Men jag blir faktiskt inte lika irriterad av den ständigt återkommande oordningen som mannen i familjen tycks bli, då jag faktiskt vid närmre eftertanke faktiskt känner igen mig. Väldigt väl till och med. Jag hade också samma kaosartade ordning i mitt flickrum. Minns särskilt klädhögarna och hur jag gjorde emellanåt då jag skulle städa. Jag samlad varsamt men snabbt ihop allt i en hanterbar hög och smet med bestämda steg ut till familjens tvättkorg där jag skapade, en för min kära mor tröttsam översvämning. Alltså. Jag förstår henne. Men förts NU när jag själv drabbas av samma beteende från mina tjejer. Det som verkade så smart och effektivt när jag var ung verkar allt annat än smart och snällt idag. Men ändå...


hej hej
 

Förresten! Missa inte denna FINALE SALE ...

 

2014-07-04

uterum som möjliggör såväl glatt umgänge som finfin arbetsplats

 foto: Tina Sundling | pepparochvanilj.se
 
När sommaren visar sig från sin bästa sida, som den alltid gjorde då vi var barn (eller hur!?) då är det ju nästan som om huset växer. Vidgas och gränserna mellan inne och ute känns inte lika tydliga då dörrar och fönster kan stå på vid gavel mest hela tiden. Då är det ljuvligt och det är då vi kan snacka uterum.
 
Vi har visserligen stora rejäla markiser som täcker våra två uteplatser, och de kan stoppa ett stilla sommarregn från att störa mitt i en fikastund eller i en bra bok. Men det blir ändå alltid bäst när vädrets makter är med oss. 
 
 
  foto: Tina Sundling | pepparochvanilj.se
 
 
Med kudde bakom ryggen och med den runda kudden som syns på golvet i knät så blir det en finfin plats att sitta med Ipaden eller laptopen och blogga eller surfa runt. Funkar hjälpligt bra eftersom markisen är mörkgrå och det blir ok ljus för att se skärmen. Kan ju vara lite knepigt utomhus annars tycker jag, eller hur?
 

 foto: Tina Sundling | pepparochvanilj.se
 
 
Utanför vårt kök har vi en morgonsolsbesökt uteplats där vi äter frukost och lunch för det mesta. Vi har ett egendesignat möblemang som består av ett bord och två bänkar oljade i samma gråa nyans som både trädäcket och vindskyddet, och faktiskt även odlingsbänkarna som jag visade här häromdagen.
 
 
 foto: Tina Sundling | pepparochvanilj.se
 

Vi har många gråa fårskinn (de flesta är Ludde) som vi bär runt över allt hela sommaren. I bland sitter vi på dom och ibland kittlar de fint under fötterna. Några har vi skurit till sittdynor, egentligen till våra köksstolar, men sommartid får de komma ut och lufta sig. Sommartid är köksstolarna utan dynor, men ute har de en uppgift att fylla.
 
Om du vill se lite mer olika slags uterum kan du alltid kika in på Fabriken som denna vecka har just uterum som tema innan sitt sommaruppehåll.

 
 
hej hej
 
 
 

2014-07-03

om dem som mina tankar och fantasier är förbehållna och en bubblande lust

 
 
 
Ibland när jag är ute och reser med bil eller tåg, så händer det att jag blir uppslukad av tankar och funderingar kring vem som bor bakom de där spetsgardinerna i det gula eternitbeklädda huset eller bakom cafégardinerna i det vita lilla huset med alla vinbärsbuskarna som susade förbi utanför min fönsterruta.
 
Ofta kan jag se framför mig hur jag knackar på och blir bjuden på kaffe och mariekex  i små rundade åttkantiga kaffekoppar vid ett litet köksbord med både vaxduk och en liten duk med virkad spetskant. Vi samtalar länge, innerligt och varsamt om livet och jag får titta på gamla tidningsurklipp och bilder i vältummade fotoalbum. Vänliga ögon ser på mig och ger mig kraft när jag hör mig själv berätta saker jag inte trodde jag skulle.
 
På något sätt så är det visst alltid lite ensamma och allt igenom fina personer som jag vill tro bor i de där husen mina ögon faller för. Det är i alla fall just dem som mina tankar och fantasier är förbehållna, och det verkar ju ganska rättvist på något sätt. Att någon tänker på dom menar jag. jag tror att jag behöver tänka på dom också.
 
 
 

Helt och fullkomligt rättvist känns också blomsterprakten på min ovan om jag fångat precis utanför min altandörr. Jag vattnar och pratar med dom var och varannan kväll. Förr om åren har blomstren på just den plasten blivit bortglömda lite för ofta och de har döden dött ganska tidigt på säsongen. Men i år ska det minsann vara liv överallt ända in i det sista. Det har jag gett mig sjutton på. Vi får väl se.
   
 
 
 
 Jag har snubblat på en blogg idag Kim Klassen{dot}Com som jag nog kommer att hänga på ett antal timmar fram över tror jag. Jag är just nu så glatt uppslukad av bubblande lust att utveckla mitt fotograferande och bildskapande och här finns massor av Photoshop-tips bland annat. Kika in du med och se om du blir lika sugen på att leka med dina bilder som jag blev...
 
 
 
allt gott | tina